Sogir

Hem för bortglömda växter
Inatt så hände någonting som händer ganska ofta hemma hos oss. Ungefär klockan 02:35 fick jagt plötsligt enormt mycket energi och bestämde mig för att ställa mig och diska, eftersom att det var svalt i lägenheten till skillnad från hur det är på dagen, då det är ungefär 2 grader varmare än i helvetet. Jag sa till min kära sambo att jag är snäll mot framtida jag, som kommer att vakna i morgon till en fin och ren diskbänk. För tro mig när jag säger detta, så här fint är det aldrig på våran diskbänk... Förutom i bloggen. Jag får varje morgon slåss med arga tvättsvampar, kletiga disktrasor och gårdagens middagsporslin för att nå fram till kaffekokaren. 
 
Men någonting som slog mig när jag hade gjort rent var att helt plötsligt så kunde jag se saker igen, och i kanten av min ögonvrå såg jag en stackars timjan som skrek efter hjälp. Jag sprang genast till dess räddning, och såg ännu fler stackars växter som bönade om nåd. Jag tog fram dom och gjorde genast plats för dom på sjukhu... Jag menar diskbänken. Jag vattnar dom och plockar bort de stackars vissna kvistarna som inte överlevt, plåstrar om och vaccinerar och amputerar och... Hör från badrummet... Min sambo. 
 
"Kom och borsta tänderna nu, klockan är 3!" 

Jag stannar till och inser att jag är en fullvuxen människa med alldeles för mycket energi och... Fantasi. Jag går motvilligt och gör mig i ordning för sängen, tar lite extra tid på mig för att bli av med överskottet av spring i benen och pill i fingrarna. Jag lägger mig i sängen bredvid mig sambo som nästan har somnat... och börjar sjunga introlåten till a series of unfortunate events. Låter jag inte som en idealisk livspartner?
 
Det enda jag kan säga om den här historien är; framtida jag blev väldigt glad över vad dåtida jag gjort för mig.